Fortsätt till huvudinnehåll

Vår lilla mamis

Jag har tagit hand om Molly så gott som själv ända sedan Valter blev sjukskriven i början av juni. Jag har matat henne, lagt henne och sova och bytt blöja. Det ända Valter har klarat av är att göra är att umgås och leka med henne. Fast man skulle tro att när Molly får vara så mycket med sin pappa så skulle hon inte bli så fast i mig, men nej så är det inte. Nu när Valter kan börja hjälpa lite, med tex. matningen eller att sätta henne och sova, så duger inte han. Om han skall försöka ge mat till Molly så vägrar hon äta, men sen när jag matar så går det hur bra som helst. Likadant med att sätta henne och sova, (vi ger alltid mjölk till henne i sängen så hon sen somnar när hon äter), hon vägrar äta mjölken om det är Valter som ger den, hon blir helt super sur och börjar skrika, det ända som duger då är att vara i pappas famn, så fort han sätter ner henne i sängen så börjar hon skrika. Men när jag kommer och ge henne mjölken tar hon det nästan direkt.

Jag kommer börja att jobba ett par turer i veckan i december, så då måste Valter kunna mata henne och få henne och sova. Men vet inte riktigt hur det skall gå till när hon blir helt super sur när han gör det. Vi måste väll bara börja vänja henne vid att mamma inte alltid kan var här och mata henne och natta henne.
Men det är jätte svårt att bara höra hur Molly skriker i rummet brevid när Valter skall sätta henne och sova när jag vet att om jag går in dit så lugnar hon nästan dirket ner sig. Jag måste väll bara föröska vara stark och inte gå in och låta Valter försöka klara av det, men det svider så i ens mamma hjärta

Kommentarer

  1. Alltså så bra att du länkade din blogg på fb igår. Hade ju helt glömt att du hade börjat blogga igen X) Men nu har jag läst ikapp och lagt till dej i min blogglista så jag inte missar nåt i framtiden, haha!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Imorgon börjar dagis

Imorgon ska Molly börja inskolningen på dagis. Spännande!! Har de senaste dagarna försökt sätta Mollys namn på alla hennes kläder och så har jag köpt det mesta hon behöver för dagis. Så känns som vi är redo. Jag har också berätta om dagis till Molly (vet inte om hon har förstått vad jag sakt), men har berättat att hon ska börja gå på dagis och att mamma och pappa inte kommer vara där men massor med andra barn och leksaker finns det. Hon kan i alla fall redan säga dagis, så de är ju alltid något, hehe. Molly älskar också sin nya bi-ryggsäck, hon vill gå med den på ryggen hela tiden. Så jag tycker i alla fall vi har förberätt oss för dagis så gott de går. Men vi får se hur det går, tror nog att Molly kommer stortrivas på dagis, hon tycker ändå massor om andra barn. Fast jag egentligen är ganska lugn med att hon börjar dagis och inte känner någon sparationsångest så finns det två saker jag lite småstressar över. Ett är lunchen, Molly är stor krångelpytts och äter väldigt få saker, men

Så blev det inte som vi hade planerat...

Det var ju meningen att jag ska börja jobba heltid nu i september, men de kommer tyvärr få vänta i en månad. Valter ska nämligen operera handen pånytt, och det betyder det att han inte alls kan ta hand om Molly. Molly börjar i och för sig på dagis nästa vecka, men jag kan tyvärr inte bara jobba morgonturer, så det kommer bli en månad med väldigt lite jobb. Några lördagar kommer jag måsta jobba och sen hoppas jag att jag kanske skulle få någo korta morgonturer någong. När jag sen är hemma nästan hela tiden så får Molly säkert börja ganska lugnt på dagis, de två första veckorna är de ju inskolning, men sen efter de får de säkert bli lite kortare dagar. För känns lite dumt att ha henne på dagis när man är hemma, men det är ju klart hon måste gå, man kan ju inte ha henne hemma juste efter hon har inskolas. Nåmen då kanske jag kan njuta lite av egentid, städa i fred och annat när Molly är på dagis. Jag bara hoppas att den här operationen skulle hjälpa Valters hand, men när inte läkarna

Skaldjur, nami!

Igår var vi och äta skaldjur och det var så gott, älskar skaldjur. Molly hade också varit riktigt snäll med farmor, ända tills hon skulle äta gröten, de vägra hon, men den vägrar hon också äta med mig ibland. Men annors hade Molly varit på gott humör och somnat snäll. Det var nog så skönt att komma ut lite, fast jag älskar att vara hemma med Molly så måste man nog få komma ut lite ibland utan henne också. Men det kändes lite konstigt att fara iväg utan vagnen, kändes som man hade glömmt något. Men nu när det gick så bra med farmor igår så kan kanske jag och Valter gå ut någon annan kväll igen. Vi har ett presentkort till restaurang Grön som vi borde andvända, så kanske vi sku kunna gå dit och äta snart. Här kommer det lite bilder från maten igår. Till förätt åt jag sikcarpaccio Ostron tycker jag inte om, men det åt Valter och hanns pappa Gratinerade ostron smakde jag på om dom är goda, för smakar inte ostron smakar bara det som är på Så fick vi en överrasknings h