Fortsätt till huvudinnehåll

Sömnskola x2

För kanske ett par månader sen så sömnskolade vi Molly, eller vi tog bort ena nattmatningen. Det gick jätte bra och hon började dessutom sova lite längre på morgorna.
Men så hände något, Molly började sova jätteoroligt och nu vaknar hon oftast ren vid 1-3 tiden och vissa nätter vaknar hon till och med flera gånger, och för att få henne att somna snabbare ger jag mjölk direkt, som kanske är lite dumt. Sen vaknar hon vid 5-6 tiden och bestämmer att det är morgon. (Kommer inte ihåg när jag senast skulle sovit till över 6. Gäsp....)
Så nu tänker jag igen försöka få bort matningen, eller i alla göra som vi hade förut att om hon vaknar vid 5-6 tiden så ger vi lite mjölk åt henne och hoppas på att hon somnar om och förut så somnade hon nästan alltid om.
Hoppas att det går lika bra som förra gången, det tog fyra nätter och som mest tror jag hon skrek i 20 minuter före hon somnade.

För nu börjar jag bli lite trött på att vakna före klockan sex varje morgon!!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Skaldjur, nami!

Igår var vi och äta skaldjur och det var så gott, älskar skaldjur. Molly hade också varit riktigt snäll med farmor, ända tills hon skulle äta gröten, de vägra hon, men den vägrar hon också äta med mig ibland. Men annors hade Molly varit på gott humör och somnat snäll. Det var nog så skönt att komma ut lite, fast jag älskar att vara hemma med Molly så måste man nog få komma ut lite ibland utan henne också. Men det kändes lite konstigt att fara iväg utan vagnen, kändes som man hade glömmt något. Men nu när det gick så bra med farmor igår så kan kanske jag och Valter gå ut någon annan kväll igen. Vi har ett presentkort till restaurang Grön som vi borde andvända, så kanske vi sku kunna gå dit och äta snart. Här kommer det lite bilder från maten igår. Till förätt åt jag sikcarpaccio Ostron tycker jag inte om, men det åt Valter och hanns pappa Gratinerade ostron smakde jag på om dom är goda, för smakar inte ostron smakar bara det som är på Så fick vi en överrasknings h...

Imorgon börjar dagis

Imorgon ska Molly börja inskolningen på dagis. Spännande!! Har de senaste dagarna försökt sätta Mollys namn på alla hennes kläder och så har jag köpt det mesta hon behöver för dagis. Så känns som vi är redo. Jag har också berätta om dagis till Molly (vet inte om hon har förstått vad jag sakt), men har berättat att hon ska börja gå på dagis och att mamma och pappa inte kommer vara där men massor med andra barn och leksaker finns det. Hon kan i alla fall redan säga dagis, så de är ju alltid något, hehe. Molly älskar också sin nya bi-ryggsäck, hon vill gå med den på ryggen hela tiden. Så jag tycker i alla fall vi har förberätt oss för dagis så gott de går. Men vi får se hur det går, tror nog att Molly kommer stortrivas på dagis, hon tycker ändå massor om andra barn. Fast jag egentligen är ganska lugn med att hon börjar dagis och inte känner någon sparationsångest så finns det två saker jag lite småstressar över. Ett är lunchen, Molly är stor krångelpytts och äter väldigt få saker, men ...

Så blev det inte som vi hade planerat...

Det var ju meningen att jag ska börja jobba heltid nu i september, men de kommer tyvärr få vänta i en månad. Valter ska nämligen operera handen pånytt, och det betyder det att han inte alls kan ta hand om Molly. Molly börjar i och för sig på dagis nästa vecka, men jag kan tyvärr inte bara jobba morgonturer, så det kommer bli en månad med väldigt lite jobb. Några lördagar kommer jag måsta jobba och sen hoppas jag att jag kanske skulle få någo korta morgonturer någong. När jag sen är hemma nästan hela tiden så får Molly säkert börja ganska lugnt på dagis, de två första veckorna är de ju inskolning, men sen efter de får de säkert bli lite kortare dagar. För känns lite dumt att ha henne på dagis när man är hemma, men det är ju klart hon måste gå, man kan ju inte ha henne hemma juste efter hon har inskolas. Nåmen då kanske jag kan njuta lite av egentid, städa i fred och annat när Molly är på dagis. Jag bara hoppas att den här operationen skulle hjälpa Valters hand, men när inte läkarna ...