Fortsätt till huvudinnehåll

Sjukt så tiden går

Tittade igenom bilder från när Molly var nyfödd och det är sjukt så man glömmar snabbt hur små de har varit. Hur kan man glömma så snabbt hur det var att ha en helt nyfödd bebis? Det är ändå bara ett år sen Molly var så liten och hjälplös. Det är nog helt sjukt hur de växer och utvecklas snabbt under de första åren. När de föds så gjör de inte mycket annat än sover, ammas, skiter och skriker. Men ett år senare så kryper Molly, pratar, säkert helt snart börjar gå, äter riktig mat och förstår det mesta man säger åt henne.
Jag har redan nästan helt glömt bort hur vår vardag såg ut när Molly var nyfödd, det ända jag kommer ihåg var att ammningen inte alls var så mysig som jag hade hoppats på och hon inte tyckte om att sova. Ibland undrar jag hur jag orkade med så lite sömn jag i början fick!

Här är Molly bara en dag gammal, tänkt att hon har varit så liten!

Min lilla skruttiga bebis

Hur kan man glömma så snabbt hur små dom har varit?!?



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Näst bästa dagen i mitt liv!

Den bästa dagen i mitt liv var när Molly föddes, men igår kväll kommer på en bra andra plats. Nämligen Valter fria!
Han gick ner på knä och sa att han vill dela resten av sitt liv med mig och Molly och så frågade han om jag vill dela mitt liv med honom. Och det vill jag ju såklart göra!!
Han hade till och med en "ring", plastdelen man drar bort från mjölkförpackningen när man öppnar den. I början av vårt förhållande så skämt friade Valter men just plastdelen från mjölkförpackningen, så det var ju nog lite romantiskt att han just andvände den som ring.

Men fast min nuvarande ring är jättefin så vill jag ha en riktig ring, frågan är bara om jag vill ha en simpel utan någo diamanter eller om jag vill ha diamanter. Tror jag vill ha en med diamanter nu och sen som vigselring får det bli en simpel.

Bröllopet kommer först vara troligtvis om två år. Valter som är sjukskriven och jag vårdledig så känns det lite som att vi kanske inte har råd för tillfället med någon stor fest.
Men l…

Sommaren i bilder

Vår lilla mamis

Jag har tagit hand om Molly så gott som själv ända sedan Valter blev sjukskriven i början av juni. Jag har matat henne, lagt henne och sova och bytt blöja. Det ända Valter har klarat av är att göra är att umgås och leka med henne. Fast man skulle tro att när Molly får vara så mycket med sin pappa så skulle hon inte bli så fast i mig, men nej så är det inte. Nu när Valter kan börja hjälpa lite, med tex. matningen eller att sätta henne och sova, så duger inte han. Om han skall försöka ge mat till Molly så vägrar hon äta, men sen när jag matar så går det hur bra som helst. Likadant med att sätta henne och sova, (vi ger alltid mjölk till henne i sängen så hon sen somnar när hon äter), hon vägrar äta mjölken om det är Valter som ger den, hon blir helt super sur och börjar skrika, det ända som duger då är att vara i pappas famn, så fort han sätter ner henne i sängen så börjar hon skrika. Men när jag kommer och ge henne mjölken tar hon det nästan direkt.

Jag kommer börja att jobba ett par tu…