Fortsätt till huvudinnehåll

Sjukt så tiden går

Tittade igenom bilder från när Molly var nyfödd och det är sjukt så man glömmar snabbt hur små de har varit. Hur kan man glömma så snabbt hur det var att ha en helt nyfödd bebis? Det är ändå bara ett år sen Molly var så liten och hjälplös. Det är nog helt sjukt hur de växer och utvecklas snabbt under de första åren. När de föds så gjör de inte mycket annat än sover, ammas, skiter och skriker. Men ett år senare så kryper Molly, pratar, säkert helt snart börjar gå, äter riktig mat och förstår det mesta man säger åt henne.
Jag har redan nästan helt glömt bort hur vår vardag såg ut när Molly var nyfödd, det ända jag kommer ihåg var att ammningen inte alls var så mysig som jag hade hoppats på och hon inte tyckte om att sova. Ibland undrar jag hur jag orkade med så lite sömn jag i början fick!

Här är Molly bara en dag gammal, tänkt att hon har varit så liten!

Min lilla skruttiga bebis

Hur kan man glömma så snabbt hur små dom har varit?!?



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Imorgon börjar dagis

Imorgon ska Molly börja inskolningen på dagis. Spännande!!
Har de senaste dagarna försökt sätta Mollys namn på alla hennes kläder och så har jag köpt det mesta hon behöver för dagis. Så känns som vi är redo.
Jag har också berätta om dagis till Molly (vet inte om hon har förstått vad jag sakt), men har berättat att hon ska börja gå på dagis och att mamma och pappa inte kommer vara där men massor med andra barn och leksaker finns det. Hon kan i alla fall redan säga dagis, så de är ju alltid något, hehe. Molly älskar också sin nya bi-ryggsäck, hon vill gå med den på ryggen hela tiden. Så jag tycker i alla fall vi har förberätt oss för dagis så gott de går.
Men vi får se hur det går, tror nog att Molly kommer stortrivas på dagis, hon tycker ändå massor om andra barn. Fast jag egentligen är ganska lugn med att hon börjar dagis och inte känner någon sparationsångest så finns det två saker jag lite småstressar över. Ett är lunchen, Molly är stor krångelpytts och äter väldigt få saker, men ka…

Så blev det inte som vi hade planerat...

Det var ju meningen att jag ska börja jobba heltid nu i september, men de kommer tyvärr få vänta i en månad. Valter ska nämligen operera handen pånytt, och det betyder det att han inte alls kan ta hand om Molly. Molly börjar i och för sig på dagis nästa vecka, men jag kan tyvärr inte bara jobba morgonturer, så det kommer bli en månad med väldigt lite jobb. Några lördagar kommer jag måsta jobba och sen hoppas jag att jag kanske skulle få någo korta morgonturer någong.
När jag sen är hemma nästan hela tiden så får Molly säkert börja ganska lugnt på dagis, de två första veckorna är de ju inskolning, men sen efter de får de säkert bli lite kortare dagar. För känns lite dumt att ha henne på dagis när man är hemma, men det är ju klart hon måste gå, man kan ju inte ha henne hemma juste efter hon har inskolas.
Nåmen då kanske jag kan njuta lite av egentid, städa i fred och annat när Molly är på dagis.

Jag bara hoppas att den här operationen skulle hjälpa Valters hand, men när inte läkarna rik…

Sommaren i bilder