Som sakt så har jag nu jobbat ganska mycket, så Valter och Molly har fått vara mycket tillsammans. Mollys mamis period har helt försvunnit och de har hur roligt som helst tillsammans, ända gången Molly kan bli lite mamis är om hon slår sig. Men annors är hon nöjd hela tiden, äter bra, sitter på pottan bra och de har så gott som helatiden jätteroligt tillsammans.
Men sen när jag är hemma så tar hon ut all aggresion över mig, hon trotsar, hon testar gränser, vägrar sitta på pottan, trotsar när hon ska äta och är väldigt mycket missnöjd. Jag har förstått att det är ganska vanligt att barn gör på det här viset, men inte är det roligt kan jag säga.
Tex. jag har inte sett henne nästan på två dagar annat en lite på morgonen och så har jag äntligen en ledig dag och tänker att yes nu får jag spendera lite tid med familjen och mysa och ha roligt, så slutar det med att Molly mesta dels skriker för hon inte får göra som hon vill, och jag bara måste säga nej hela tiden och känner mig som en hemsk mamma. Men hoppeligen går det här också över snart, i september börjar jag dessutom jobba fulltid så då vill jag verkligen inte att det ska vara så här de få dagarna jag är hemma.
Det är nog ganska frustrerande kan jag säga och lite orättvist, att Molly och Valter kan ha en hel dag tillsammans utan nästan något gnäll och trotsande, men sen när jag är hemma så är allt fel änligt Molly, hon ska göra allt hon inte får görsa som hon dessutom vet att hon inte får göra.
Men sen när jag är hemma så tar hon ut all aggresion över mig, hon trotsar, hon testar gränser, vägrar sitta på pottan, trotsar när hon ska äta och är väldigt mycket missnöjd. Jag har förstått att det är ganska vanligt att barn gör på det här viset, men inte är det roligt kan jag säga.
Tex. jag har inte sett henne nästan på två dagar annat en lite på morgonen och så har jag äntligen en ledig dag och tänker att yes nu får jag spendera lite tid med familjen och mysa och ha roligt, så slutar det med att Molly mesta dels skriker för hon inte får göra som hon vill, och jag bara måste säga nej hela tiden och känner mig som en hemsk mamma. Men hoppeligen går det här också över snart, i september börjar jag dessutom jobba fulltid så då vill jag verkligen inte att det ska vara så här de få dagarna jag är hemma.
Det är nog ganska frustrerande kan jag säga och lite orättvist, att Molly och Valter kan ha en hel dag tillsammans utan nästan något gnäll och trotsande, men sen när jag är hemma så är allt fel änligt Molly, hon ska göra allt hon inte får görsa som hon dessutom vet att hon inte får göra.
 |
| Fast hon är en buse som älskar att testa mammas gränser och tålamod så är hon det sötaste och finaste man kan ha! Och nog har vi ju också väldigt roligt tillsammans. |
Kommentarer
Skicka en kommentar